Ja, visst kan man säga att Love the way you lie är uttjatad men hatten av för Eminem, han är så vit att han blir svart och visar att han faktiskt fortfarande är med i gamet. Har aldrig varit ett Rihanna fan men part 2 gör hon faktiskt mäktigt bra. Min morgon började hur som helst med en buss resa till skolan och den här låten i öronen. Helt ok. Förutom att det snöar regn, i stort sett. Jag ser ut som en blöt katt. Och det var inte med den looken jag gick hemifrån kan jag meddela.

Dagarna bara rinner iväg. Snart är den här veckan slut den med och sen är det jul. Sinnesjukt. Är livrädd inför tågresan till Härnösand. SJ, mmm dom kan man alltid lita på...

Längtar som en tok efter att få sitta hemma i mammas kök däremot. Känns som om jag verkligen behöver att få komma bort från komplicerade boarderline Alingsås. Haha nej, så illa är det väl inte. Får se om jag kan bo kvar här. Är ganska inne på att hitta någon grafiker utbildning, men jag vet inte hur utbudet ser ut här nere riktigt. Vem vet, jag kanske är helt wild & crazy och flyr landet??

Life's like a jump rope, up down up down. Så sant som det är sjunget (Blue October - Jump rope) Mitt hoppreps liv stör mig ibland. Men bättre det är en pinne kanske? Det känns alltid som om jag står för stilla, jag antar att fler söknade själar känner samma sak. jag har lärt mig att det är bra att vara sökande. Att vara på gång någonstans. Men precis som allt annat så ska det vara lagom. Det skulle vara skönt med någon slags dimmer som kunde tona ner den där känslan av "det räcker inte", så att man kunde vara i stunden och bara vara nöjd och slappna av lite. Man skulle antagligen väldigt lätt kunna tro att jag aldrig är nöjd. jag kanske uppfattas så av vissa. Frågan är om man ska omfamna denna egenskap man besitter eller försöka sätta sig ner och fundera på vad man faktiskt jagar. Kväva den vill jag inte, nej, jag anser att en sökande känsla ger drivkraft och motivation till att gå framåt. Det finns inget värre än människor som har gett upp. Inte för att de är sämre än andra utan för att de gett upp hoppet om sina egna egenskaper och möjligheter. Jo ibland så måste man ju sätta sig ner på bänken och vila lite som en gammal tant. Men ibland så somnar man ju också på bänken, som en uteliggare. Tricket i mitt fall är nog att sätta mig på bänken med en tidning och take away kaffe. Det vore lagomt. Jag har en tendens att bli tant eller uteliggare. Ibland är jag påväg överallt och göra vad som helst men så somnar jag plötsligt och hamnar i limbo. I vilket stadie man hamnar beror såklart på allt omkring. Och ofta somnar du eller blir en tant just för att du har en liknande brevid dig. Jag kan känna att jag kanske behöver sluta sova nu och fortsätta gå. Jag vet inte vart, men jag vet att jag är redigt less på den här bänken. Det är förvirrande när man vill så mycket men inte riktigt har drivkraften i sig eller omkring sig. Vem ska då sparka en i röven?

Cheers