Fredagar innebär 08.30-12.00 med Janne.

Socialpsykologi i sin ädlaste form. Så skulle det nog kunnat vara om

det inte vore så att stackars Janne har blivit fast med MeKo klassen 2010.

Där står han längst fram och målar på tavlan samtidigt som han försöker få oss

att förstå hur man förändrar attityder hos mottagaren i reklam-och kampanj sammanhang. Han ifrågasätter oss och leker Djävulens advokat och kämpar för att få oss att komma på en kampanj för att få yngre att donera blod i Göteborgs kommun. Här ska allt vetenskap och psykologi diskuteras. Jannes uppdrag är att öppna upp våra tankar inför helt nya möjligheter och granska det vi alltid haft i våran närhet.

Vad händer?

Vampyrer kommer på tal. Frågan kommer upp: Hur ska man göra för att få rökare att sluta röka? Hur går man till väga? Vem, om man ska använda en kändis, kan mottagarna relatera till?

Jag dissar Håkan Hellström och hans fula badshorts.

 Katrin säger att om en snygg man ringer på dörren och erbjuder hångel så kan hon tänkas sluta röka. Funderingar kring snygga män kommer igång.

VAD är en snygg man? Alla tycker ju olika. Men det finns ju några som de flesta tycker är snygga?

Brad Pitt? Neeeeeej.

Johnny Depp? Nah, han är ju så kort.

Lidl-mannen? Ja. Absolut. Några minuters samtal om hans ålder fortlöper. 

Vad är normalast: Att äta med en kam eller kamma håret med en gaffel? Gaffeln känns bäst.

Patrik Isaksson? Är inte han gay? jag missuppfattar något med Isaksson släkten.

Vad är romantik? Jag berättar en tveksam anekdot om snöbollskrig. Janne förknippar kammen med romantik och tycker att vi är känslokalla. Vi vill inte äta med en använd kam.

Va? Är Johnny Depp 47 år?

Brolle är snygg! Alla håller inte med.

Janne har gett upp och avslutar lektionen med något seriöst som ingen tjej lyssnar på. Alla funderar på snygga män i allmänhet, Katrin på Lidl-mannen.

Jag målar Janne. Som en uggla.

Janne delar ut hemtentan. Han har inte ens satt något datum för omprov, han tror inte att vi behöver det.

Nej men, MeKo som är så uppmärksamma, vi kan ju det här med socialpsykologi och reklam analyser.

?

Cheers

Snygg brud på Surf. 

(Robin har skrivit dagens rubrik)

Så. tredje dagen utan nikotin. Det sägs att nikotin beroendet försvinner ur kroppen efter tre dagar, efter det så är det mentalt och av vana man saknar ciggaretterna/snusen.

Vetskapen om det hjälper ju inte mig direkt.

Är inte så sinnesjukt sugen men lite irriterad måste jag erkänna. Helt sjukt hur ett preparat kan styra en så mycket.

Robin håller på att käka tonfisk och ris för att gå ner i vikt. Och jag har av någon anledning börjat äta vegetariskt. Vad händer?? Ingen vet

Cheers

Oj tack Patrik för att du nämnde Damien Rice på Facebook! Jag hade helt glömt bort honom! Om jag inte minns helt fel så har han några tracks på något/några Scrubs OST, kanske kanske? Det var hur längesedan som helst som jag lyssnar på honom hur som heslt. Var nog till och med tillsammans med dennis då? Oj oj, åren flyger förbi i hastig fart! På tal om det så har jag och Robin snart varit tillsammans i TVÅ år. jag hänger inte med längre.

Och så har jag ju det där problemet med att jag inte kan komma ihåg år som gått. Jag har inte heller någon tisuppfattnings när det gäller tidperioder eller vad som hände vilket år. Dom säger ju att hjärnan gör sånt när man gått igenom saker som man inte är redo för att hantera och leva med. Undra när man blir redo egentligen? Vore trevligt att minnas den där perioden mellan 14-18. Men det är helt borta. Jaja, tur att man har familj och vänner som kan informera en om vad som pågick under den tiden.

Jag hetts dricker Julmust och försöker att inte tänka på ciggaretter. Nu ska jag kika på Twilight, Eclipse. Såg den på bio men kommer icke ihåg den

Cheers

Tjenare tjenare feber! Hur är allt med dig herr no-more-voice?

Mina damer och herrar, här har ni tjejen med det sämsta imunförsvaret. Se och häpna.

Har påbörjat lite lättare träning som jag gjorde förr. Sträck ut-Spänn övningar. Riktigt bra för rumpan och benen. Ryggen känns genast mer avslappnad. Får nog acceptera att det kommer att ta ett tag innan jag kan lägga pengar på träningen.

Så sålänge är det bara att göra allt man kan på egen hand.

Dag två utan cigg. Känner faktiskt inte av det än. Visst, tanken på "ut och rök med dig" dyker upp av vana men jag känner inget akut behov av att suga i mig nikotin. Jag har kommit fram till att målet med detta är att röka två cigg om dagen, eller helt enkelt att sluta. Vi får se. Jag kämpar på och förundras över känslan av att känna sig fräsch och stundvis tvångmässigt aggressiv/ledsen/panikångest laddad etc!

Cheers

Ja. Jag kanske inte behöver påpeka att jag är sjukt röksugen??

MEN jag har fan i mig inte rökt en enda cigg idag. Jävlar i min lilla låda vad

jobbigt det är!

Håller på att bli redigt sjuk också. Tror inte jag har mycket till röst kvar just nu. Robin är på Jula med sin far och gör son och far grejer (antar jag) så vi märker väl om jag kan säga hej ens när han kommer hem!

Hemskt fint Ronja att du läste Massmedia. Känner mig inte ett dugg visare eller klyftigare. Och det jobbigaste är nog att om någon skulle fråga "Vilket år kom tvn till svenska hushåll?" skulle jag inte kunna svara... Radion kom 1920 dock. Det vet jag. Tvivlar på att det kommer att ge mig full pott på tentan... ?

(Saw 7 3D sög)

Cheers

ÄNTLIGEN. Helvetes veckan är över.

Julmarknaden gick bra. Jag är uppenbarligen en naturbegåvning på att sköta ljus... När jag kom hem däckade jag hos Robins föräldrar. Idag har det känts som om jag är bakis, trotts att jag inte drack en droppe alkohol igår (inte ens vin till maten som jag blev erbjuden) Så min kropp är helt slutkörd. Jag lyckades dock vakna till så pass att jag orkade åka in på stan med Robin och hans päron. Helt otippat så köpte jag ett par jeans, JEANS som i BLÅ jeans. Mamma och jag konstaterade över telefon att det var 8 år sedan jag sist hade blåjeans. Spännande. Har världens röv-ångest när det gäller jeans men robin förklarade för mig att det ser bra ut så jag chansade lite. 200 spänn kostade dem så det är ju inte hela världen om jag får så pass med klaustrofobi att jag inte använder dem.

Om en halvtimma ska vi in till stan och kolla på bio. Det blev en impuls bokning på Saw 7 3D. Varför inte?

I veckan lär jag döda någon. Jag och Adam i min klass ska försöka att inte röka på en vecka. Herregud. Känns kämpigt men jäklar vad stolt jag kommer att va när jag klarar det (det gäller ju att ha en vinnande inställning)

Jag mår i allmänhet toppen, faktiskt. ALLT är så klart inte underbart (så är det nog aldrig för någon. Det är alltid nåt som ligger och gnager) Ska försöka hitta ett sätt att köpa mig ett simkort och försöka rädda min kropp som sakta men säkert faller ihop. Eller som läkaren sa; förtvinande muskler. Och så ska jag försöka att hitta pengar i någon buske så att jag kan betala nästa hyra. Det här blir en riktigt utmaning.

Cheers

(Klockan visar 22:55. Kom just hem från skolan. Ja, jag är trött. Så oerhört trött. MEN det är en ny dag imorgon. Innehållande genrep och biljett tillverkning. Jag har tydligen blivit ljustekniker också. Jag & Johanna lyckades spela in alla filmsekvenser OCH redigera idag så jag antar att vi fick en hel del nytta gjord. Det ver längesedan sängen var så lockande!)

Jag mår bra. Det gör jag. Jag är förvirrad och i krig med mig själv, men det är vi väl alla till och från? Jag saknar min familj. Jag saknar mina vänner i Norrland. Jag får snart se dem, om bara tre veckor, men det är dagar och veckor som dessa som jag verkligen känner att jag Behöver dem här hos mig. Just nu vill jag bara vara på Hjälmared. Det är en sån härlig illusion som jag saknat. Tanken kom till mig idag, "Vafan blir av livet när Hjälmareds tiden är slut??" Om jag bara kunde ha det för alltid och känna mig håglös om livet utanför & skratta hela dagarna. Då mina vänner, vore livet en dans på rosor. Nu är det ju såklart inte så lätt att leva, varför skulle det?

Det vore härligt med någon objektiv persona i sig själv. Som kan tänka rationellt & säga åt en när man faktiskt ska reagera och kanske till och med vad man ska göra. Som ett tredje jag förutom mig i fysisk form och mig i själslig form. Jag skulle behöva någon typ av objektiv tanke i mitt huvud. Ja, jag är förvirrad över hela min tillvaro. Jag hoppas att få rätsida på saker när jag är i Härnösand. Det brukar ofta hjälpa mig, att komma ifrån och se saker och ting ur ett större perspektiv. Men sen är det ju det svåra när man kommer hem igen och allt är som vanligt och man hade de där stora och självklara tankarna som inte alls känns lika "jamen så är det ju, det har jag ju egentligen vetat hela tiden"-längre. Jag har en tendens att känna mig stark och trygg i Härnösand. Här vet jag inte vad jag känner. Inte ensam, nej absolut inte. Men kanske lite bar om ryggen. Som om jag inte känner helt givet att det finns någon där som tar emot mig om jag snubblar. Och trygghet är en av de viktigaste känslorna för mig. Utan trygghet tappar jag bort mig själv och stänger av den som är Ronja. jag blir något annat. En offentlig person. Den privata håller jag undan. Det känns liksom lite lättare så, vilket det egentligen inte är.

Jag känner att jag halkar efter på den där vägen. Kanske till och med svängde av fast andra fortsatte att gå. Det är en bedrövlig känsla som kommer krypande när jag är ensam. Jag vet inte om jag är för snäll? Jo, det är jag.Fast också helt tvärtom i andras ögon. Jag vet att jag glömmer bort mig själv när jag hela tiden försöker gå i någon annans skor. Det är oerhört korkat av mig.

Vart är de objektiva tankarna? Kom hit, det vore läge nu.

Ibland önskar jag helt ärligt att jag kunde radera minnen. Gå vidare, lyckligt ovetandes om vad jag kände och hur jag agerade vid tidpunkter som var viktiga. Tänk så lätt det skulle bli då att sitta här ensam i min fula lägenhet. Nej ni, det var längesedan jag kände mig så delad som jag känner mig nuförtiden. Jag ska ta tag i detta. Så fort julmarknaden är över. Jag vet den här känslan, har känt den förut. Och jag vet att det är en viktig känsla för den leder mig alltid in på nya vägar och kapitel. Jag vet att den tvingar mig att agera och ta beslut. Men just nu, klocken 23:11 med bara mig själv som sällskap, känns det väldigt läskigt.

Cheers