Ni vet känslan som söndagar för med sig?

Låten för söndagar är såklart U2 - Sunday bloody sunday. Jag fotade även lite

igår. Svart/vit såklart, i äkta söndags-anda. Hur kommer det sig att så många kan hålla med om den där lite dämpade & tomma känslan som infinner sig på söndagar? Är det så att man faktiskt känner lite ångest inför en Till vecka? Det är ju väldigt opraktiskt eftersom att det kommer att komma En Till vecka hela livet.

Här är bilderna i alla fall

Cheers

Jag har en förkärlek till att använda vidvinkel till porträtt bilder.

Vi får se vad proffs fotografen säger om det för om några minuter så ska vi bli värderade & kritiserade. Snacka om hård start på veckan.

Cheers

Jag tänkte att idag så finns det så många tankar om att jag vill något. Så jag tänker låta musiken vara mina tankar och ta upp tänkandet någon annan dag. Ibland inser man en ny självklarhet vid helt fel tidpunkt.

Cheers

JA, DET SNÖAR. VI ALLA SER DEN. DEN ÄR ÖVERALLT. NEWSFLASH.

Härligt när minst 7 stycken vänner på Facebook bara Måste kommentera det uppenbara faktum att det snöar ute idag. Så ja, det snöar, okej?

Cheers

Sitter i skolan & väntar på att svenskan ska börja. Jag & Johanna ska redovisa kapitel 10, Personporträtt, i boken Intervjuteknik. Känns toppen, verkligen. Helt klart. Väldigt luddigt kapitel dessutom. Men det kommer såklart att gå bra. Hur svårt är det att läsa en text, göra en mind-map och sedan redovisa det hela?

(läs: Översättningsvis; hur svårt kan det vara att vara lärare? haha )

Vi har spenderat hela dagen med att göra fruktgubbar i Photoshop & modifiera bilder på politiker & varandra. Woho. Haha nej ärligt, det var ganska underhållande.

Jag ska slåss med min indrotts lärare sen också. Han tror inte på mina rygg problem utan tolkar det som om att jag ljuger för att slippa idrotten. Hm. Jo absolut, jag sover ju inte alls på soffan nu förtiden för att jag har för ont i ryggen? Nej nej. Jag ska ju inte alls till läkaren den 1 december, nej nej. Väldigt irriterande att ha idrott på högstadie nivå också. Jag förstår inte överhuvudtaget hur man kan låta vuxna människor "träna" på det sättet. Borde det inte uppmuntras istället att köpa sig ett gymkort & använda idrotts lektionerna till att träna på riktigt?? Det gör mig oerhört irriterad måste jag erkänna.

Min mamma är bäst. Fullkomligt underbar. Tack för busskortet, puss!

Cheers

Virtuell flytt, det är vad detta är.

Så bloggen på blogg.se (http://www.srslee.blogg.se) är alltså härmed flyttad hit.

Det är ju höst och så nu vilket innebär att allt dör. Jag visste inte vad jag skulle ta livet av så det fick bli min gamla blogg. Ingen skadad. Bara förnyad. Kändes alltför jobbigt att offra en get eller så.

På tal om höst så vet vi ju alla vad som snart kommer och förstör all livslust och förvandlar dag till natt. Vintern. Jag är inget fan av vintern (milt uttryckt) Denna starka känsla av avsky har börjat växa sig så stark att om jag hade barn skulle jag nog ha förbjudit dem att tala om denna årstid, framförallt att uttala det rätta begreppet. Ja, ungefär som man talar om den onda snubben i Harry Potter, "The one we do not speak about" Jag är inget fan av varken böckerna eller filmerna så jag vet tyvärr inte vad karaktären heter. Om någon vet så kan ni ju säga till. Jag har inte lärt mig något idag så det vore bra. Dom säger ju att man lär sig något nytt varje dag men jag vete fan om det stämmer till 100 %? Dom kanske räknar in saker som insikter och "aha-känslor" i det hela?

För i så fall så lär jag mig saker hela dagarna. Fast inget nytt direkt, bara olika vinklingar av exakt samma fakta. Alla har ju ett sånt otroligt behov av att ha rätt. Jag börjar nog bli lite bitter av att plugga massmedia och journalistik. Allt är så förfärligt korrupt. Det känns nästan som om att jag levt i någon söt liten bubbla och så pang så har den gått sönder och världen utanför är svart och pekar finger åt en. Haha nej, så illa kanske det inte är men jag kan inte längre se reklam, kolla på dokumentärer eller ens läsa en tidning utan att analysera budskap, fundera på vinklingar och hur pass mycket journalisten älskar vänster partiet. Hm. Jag tänker se det som att jag fått upp ögonen för en hemskt svår och komplicerad bransch istället för att sörja min bortblåsta blåögda inställning.

Nu är det How I Met Your Mother som gäller
Cheers